Den avslutande skolbänksittningen där radiosnacket skulle godkännas, blev väl till slut ett ganska lättsmält byte. Det enda som inte riktigt ville smältas ordentligt var väl kycklingköttet från den närbelägna snabbmatsrestaurangen, men det hör väl inte hit.

Vi anlände onsdagen den 10:nde augusti omkring 11 till Airways flygutbildning vid Bromma och alla från kursen var med förutom John och Roger samt Anand som uteblev. En trevlig prick vid namn Bo-Anders Ingefelt tog hand om oss och snart satt vi i ett konferensrum och tog del av hans vishet kring radioprat och -procedurer.  Med tanke på att han en gång flugit J29 Tunnan, utbildade flygelever till ATPL och arbetat vid flygvapnet som någon sorts chef för transportavdelningen, så framstod det som ganska klart att vår kära Bo-Anders nog visste vad han pratade om.

Vi tilldelades fiktiva flygplansregistreringsnummer medan Bo-Anders satt som flygledare vid Västerås tornet och koordinerade våra förehavanden. Kossor på ängar, Einar Edland, motorstopp och mera normala klareringar avhandlades i rask takt.

Efter den första genomgången genomgick jag och Tomas samt några till det obligatoriska språkprovet i engelska. Det gick ut på att köra lite smalltalk med norrmannen Bengt Jörgensen, förklara vad man såg på några bilder och lyssna på en uppspelning där en person sade någonting och man sedan skulle komma med följdfrågor eller ge råd åt personen. Slutligen blev man intervjuad - i mitt fall om mitt flygintresse - varefter man fick en bedömning. Det svåraste var väl att höra vad som sades genom de skraltiga laptop-högtalarna, men alla klarade sig och framåt sextaget rundade vi av.

Vi sökte oss till våra respektive krypin och nästa kl 08:30 började nästa lektion och övningar. Allt detta utmynnade i ett muntligt prov där Bo-Göran återigen agerade flygledare och man skulle genomföra olika procudurer på elller kring flygfältet. Alla klarade sig genom det likväl som det språkprov som endel genomförde på torsdagen.  Så SEK3,500 kronor fattigare hade var och en fått en stämpel i elevtillståndet som bekräftade att man var en fullfjädrad, professionell radiopratare... typ..

Under första dagen hade jag noterat att flygskola som Airways flygutbildning var, så hade de även en DA42 simulator i huset. Jag frågade Bo-Anders om det vore möjligt att på något sätt mot ersättning få prova den. Det skulle ordna sig, och när kursen och proven var avklarade erbjöds alla att få ta del av simultatorn mot den symboliska summan av SEK100. Simulatorn i sig replikerar alltså cockpiten i en tvåmotorig Diamond DA42 med tre projektorer som skapade ett synfält på 180 grader och en instruktörsstol bakom. Alla gjorde ett varv kring Innsbruck förutom jag som gjorde en ILS inflyning till Gardemoen. Till simulatorns okrönte kon...drottning fick vi nog utse Maria som var som fisken i vattnet och inte kunde få nog av simulatorn. En själv med några tusental timmar i simulatorn satt och jagade ILS-nålen som en sjösjuk fillippinare och kunde nog ha gjort bättre ifrån sig. Men kul var det av minerna att döma!