Den senaste utflykten till Frölunda lämnade en bittersöt smak i munnen. På menyn för dagen hade stått EK sidvindslandningar och efteråt var Håkan och jag rörande överens om att det fanns behov av repetition. Så att säga.

Första halvan hade gått helt lysande, relativt sett i varje fall, när jag avverkade 10 landningar vid Skå med Håkan K på marken.

Den andra delen resulterade i endast fyra landningar och en go around vid Frölunda bana 34 och kvaliteten på dem gjorde att förmiddagens framgångssaga gick nu mera i moll.

Jag hade dock ny tid inbokad nästa onsdag, så här stod jag nu med mössan i handen och from som ett lamm. Kitte "Maverick" Lindén hade tagit ledigt för dagen och nu var det back to basics som gällde. Det spelade på ganska bra i trädtopparna och vinden kom in från cirka 070 till 110 med toppar kring 15 knop. Perfekt för sidvindslandningar!

Vi började med 9 landningar vid Frölunda för att komma igång lite... Till skillnad från förra gången så hade jag nu lite motvind vilket egentligen passade min dåliga ovana att komma in för högt. Sidvindslandningar bana 16 vid ESVF innebär att man först på finalen har sidvind som man kan krabba sig igenom. Över lite träd där man får ett sjunk så stötta med gasen för att koma förbi dem. Sedan kommer man ner bakom en dunge där sidvinden helt försvinner men istället kommer det rotorer som pressar på planet bakifrån. Man skall alltså istället nu flyga som utan sidvind, men vara beredd på lite extra fart. Därefter försvinner skuggan från dungen, och det blir nu en ren sidvindslandning. Håkan förklarade upprepade gånger hur allting skulle göras och tips på vad jag gjorde fel. BAH! Vad vet den där 60-kilos norrlänningspalten riktigt om sidvindslandningar egentligen! Så jag tuffade på där och inte fullt så överraskande lämnade det utrymme för förbättringar. Hela universum skulle antagligen ha fått rum i det där utrymme.

Vi landade och jag var definitivt inte nöjd med min prestation. Mutter mutter. Jag stannar på plattan och stänger helt sonika av motorn. Checklistor är för pussies! Håkan ger mig en blick fylld av mållöshet, förgrymhet och ren disbelief som vi säger i Geta. Jag gör en hastig överslagskalkyl av vilka smärtor nämnda 60-kilos kropp av norrländska muskler skulle hinna med att förorsaka min lekamen i Eurocubens begränsade utrymme, inser att det var inte så smart gjort oberoende av om misstaget var utslag av stress, förvirring och frustration.

Vi äter en bastant pastalunch och sticker sedan iväg mot Skå. Skå har fördelen av att vara ett mycket brett gräsfält som därmed erbjuder väldigt goda och förlåtande marginaler. Med två andra kärror i varvet får jag nu ligga med hjulen just och just över banan och testa på att flytta mig sidledes genom skevning samtidigt som jag behåller riktningen längs landningsspåren i gräset med fötterna. Även om det går sisådär, så är det ändå väldigt nyttigt att känna vad man trots allt kan göra givet cubbens låga fart och svängvillighet. Vi återvänder till Frölunda för landning och även om jag landade lite väl långt till vänster, gick det hela ändå rakt och skevningen var ok förutom att jag gjorde upptaget lite för tidigt. Håkan lät lite nöjdare och jag kände vissa förhoppningar. Från att tidigare hade skevat för lite hade jag nu övergått till att skeva för mycket, så med lite interpolering...

Ny paus och ett sista pass vid Frölunda. Hepp! Vad hände nu? Den gick ju bra och den också. Visserligen flera av dem onödigt till vänster på banan, inte så att det var farligt alltså men därför att jag nog endast använder nosen och vänstra bankanten för referens var jag är. Jag har tillräcklig marginal till vänster men det är dumt att inte använda banans hela bredd. Kan någon skicka Keegan och göra en vit kalklinje längs banans mitt?

Men faktum är att åtminstone med de rådande vindförhållandena så började jag göra allting hyfsat  rätt. Det inte bara blev bra (bättre i varje fall), det kändes bra vilket är minst lika viktigt. Det känns som att ett nytt EK inkommande söndag är fullt möjligt, då förövrigt vår snälle ordförande har lovat att flyga mig till Frölunda i FK9:an.

Vad jag gjorde? I korthet, verkligen försöka ta åt mig Håkans råd och dessutom GÖRA som han säger också. Kanske han har ett visst hum om flygning trots allt..

Efter sista landningen visar Håkan tummen upp och säger "Välkommen tillbaka!"