Järlåsa bygdegård, 25 september 2011 kl. 06.25. Uppstigning, ihoprullning av sovsäck och hej då-sägande åt flickvän. Promenad till bussen mot Uppsala, taxi till Grisslehamnsbussen plus åkning på sistnämnda, båt över vattnet, buss till Mariehamn och apostlahästarna till EFMA. Där pågick skolning för fullt. För min del var det dock intypning på SkyRanger som stod på schemat.

Anlände 14.00, men det var lite brist på lärare just då (en i luften, en på lunch). Knappa trekvart senare hoppade dock Kitte in i EuroCuben med Einar medan jag stapplade mot SkyRangern där Håkan K satt i passagerarsätet. Flög hela min utbildning med Håkan, vore ju kul att ha han signatur nånstans i min flygdagbok (eftersom uppflygningen görs med  en annan lärare än den man skolat för).

Lite småprat om flyget, checklistor genomgångna och genomförda, sen befann vi oss ute på bana 2... - förlåt, "runway 21". Har ju lagt till sig mest svenska fraser på Frölunda, fick hela tiden tänka på att ropa på engelska nu. Tror dock att det kommer ganska snabbt, de engelska fraserna. Hade suttit och torrflugit trafikvarv vid två tillfällen, så instrumenteringen kändes ändå lite bekant. Hade även varit upp en gång som passagerare med John, men nu var det dags att spaka själv. Bara att dra höjdrodret till utgångsläge och ge gas - upp och iväg! Vid 300 fot (i gammal EuroCub-stil) dra ned till 5000 varv. Just ja, bränslepump av och klaff in var det ju är också.

Vi gav oss av norrut, en bit bort från fältet. Lite svängar och branta svängar, stallar och vikningar för att känna på flyget. Prova olika klafflägen, bl.a. för att känna på vad som händer när man ändrar klaffläge. Jag har ju inget att jämföra med vad gäller klaffar, men enligt Håkan är det inga större förändringar i t.ex. attityd när man lägger på klaff. Efter att ha blivit lite förtrogen med att manövrera flyget återvände vi till EFMA för lite studs och gå. Aningen mer att göra i varvet med bränslepump och klaff, men det var ju inte direkt så att man blev överbelastad! Att landa SkyRangern kändes inte så besvärligt, mycket mer förlåtande än EuroCuben med sitt sporrhjul. SkyRangern landas med fördel genom att glidflyga ned (som jag är van med från EuroCuben) istället för att med motor köra ned (vilket vi dock testade en gång). 

Första trafikvarvet var jag helt koncentrerad på flygning och radiosnack, men på andra varvet tittade jag ned. "Nämen, där är ju Sparhallen! Och Kantarellen! Jag känner ju igen mig!" Himla kul att känna igen sig där från ovan!

Sju landningar blev det, sen kände vi oss nöjda. Efter några små kråkor med en kulspetspenna är jag nu behörig på SkyRangern. Så se upp Åland, för här kommer jag!