Sådärja, nu har jag också förlorat oskulden i vänstersätet på en Eurocub och helt smärtfritt gick det nog inte till!

Anlände 10:30 den 22:a juli till Frölunda efter en sömnlös natt, irrade omkring på småvägar som GPS's envisades med att kalla för den snabbaste vägen till flygfältet, och satt sedan ett par timmar i stekande hetta och väntade på att Håkan Ahlström skulle dyka upp till vårat möte kl 1100UTC.

Vi vilade inte på några lagrar utan gav oss genast i kast med den dagliga tillsynen på SE-YUS efter att först ha gått igenom alla dokument. Stag checkades, oljan kontrollerades, glapp noterades och solen stekte. Efter att vi ansåg oss tillfreds med Yusses kondition, fick jag ta plats i vänsterstolen, sparka igång de 100 kusarna i Rotaxmotorn och taxa ut till bana 16 för start. Det var inte så mycket förklaringar och instruktioner utan mest bara pang på röbettan, vilket jag även fick förklaringen till senare.

Nåväl, pedal to the metal med Hans vid kontrollerna och vid ca 700 fot fick jag dra av gasen till 4,200 varv och ta över styrningen ut över sjön efter den obligatoriska högersvängen vid start. Herregud, det gick ju som smort! Stigningen satt som ett klibbigt flugpapper, utplaningen utfördes med utsökt precision och vi tuffade vidare med höjdmätaren fastnitad vid 1,000 fot. Håkan noterade att det här hade jag gjorde förut och jag konstaterade att det kunde inte gå så mycket bättre än så här. Vilket det heller inte skulle göra, visade det sig...tvärtom. Vi höll på med diverse svängar hit och dit för att känna på mest, och allting kändes väldigt tryggt och jag var ett med planet. Vi landade efter en timme, tog en fika och snackade.

Upp igen och det var då jag märkte att någon jävel hade satt min höger hand på vänster arm och kopplat om - eller snarare ur - alla synapserna i hjärnan. Ingenting fungerade lika bra längre! Vingtippningarna, dvs att med skevrodret svänga från sida till sida och samtidigt understödja med sidorodret för att få nosen att hela tiden peka mot samma punkt på horisonten, var ett minne blott. Som en äggsjuk höna ålade vi oss fram och frustrationen bara steg. Och ju mer den steg, desto mera fick jag en mental tunnelsyn och oförmåga att justera mitt handhavande.

Vi for istället bort till ett närbeläget gräsfält för att träna lite touch and goes men det blev nog mest bara GO. Jag insåg att kombinationen dålig sömn, hettan och de överväldigande intrycken från föregående pass, nog hade tagit lite musten ur mig.

Så efter 2,1 timmars flygning styrde jag åter kosan mot Kapellskär med ett inte allt för muntert sinne. Rom kanske inte byggdes på en dag trots allt.

Flygtid 2,1 h

Antal landningar: 4