
Ett gäng som håller på och utbildar sig till UL-piloter skriver om sina erfanheter
Jag var hyfsat trött när jag checkade in på hotell Mornington på lördag kväll. Den korta natten före och dryga tre timmar i cockpiten hade satt sina spår och pass 11 eller så slöt jag mina rödsprängda. Upp kl 8 och ner till ett väldigt väldukat frukostbord. För den som söker ett billigt men fullgott boende så kan jag rekommendera hotellet. Ca 500 kronor för en natt var väldigt överkomligt.
Ankomst till ESVF vid 10-snåret och Håkan Ahlström var redan på plats. Han var inbegripen i en ganska hetlevrad diskussion med en pilot om en incident och jag upplevde något jag aldrig trodde skulle få se - Håkan Ahlström arg eller kanske snarast frustrerad! Men men, allt var lugnt vid vår block-off kl 09:04 UTC och intentionen var att öva landningar. Standardvarv och farter hela vägen plus att jag som ALLTID fick starta bana 16. Det blev nu bara fem landningar inkl ett par touch and goes men allt löpte över förväntan och även Håkan verkade hyfsat nöjd. Jag har en tendens att svänga in på finalen lite för sent och när vinden dessutom kom aningen från höger, hamnade jag flera gånger väl långt till vänster.
Ett annat ännu icke justerat problem är också att jag sneglar för mycket på hastighetsmätaren istället för att bara intaga rätt attitud vid femtio knop och sedan bara vara med i sjunket med blicken på en anpassad punkt på banan. Resultatet blir att nosen är lite väl rörlig upp och ned... Det största problemet är dock att göra upptaget vid rätt tillfälle då självbevarelsedriften träder in när man närmar sig marken med nosen pekandes neråt och i allt för hög fart! Men det blev bättre hela tiden och Håkan utdelade till och med NÄSTANS en guldstjärna åt mig, även om det nog alltid kändes som att en mjuk hjälpande kraft alltid var allstedes närvarande vid upptaget.
Jag hade ännu inte testat på några vingglidningar så det var nästa övning efter en paus. I flygsimulatorn brukar jag göra det så TEORIN har jag pejl på medan det praktiska utförandet bland naturens krafter var en ny miljö. På tusen fot drog vi mot sydväst till en lämplig större ö med jordbruksmarker. Håkan utsåg en lämplig åker med jordfåror som fick agera fiktiv bana. Skeva vänster och höger fot och down we went. Spikrak kurs, jämn fart och rätt sjunk. Wham BAM thank you Mam! Det där gick lite för lätt, muttrade Håkan. Ok, byt sida då. Det gick fortfarande relativt bra, men inte lika bra som den första. Det var väl mest en lycklig omständidighet att jag etablerade mig direkt helt perfekt, men överlag upplevde jag vingglidningarna som lättare än jag hade trott. Man har faktisk väldigt god manöverförmåga trots att det känns lite vådligt och okontrollerat.
Vi återvände till fältet och gjorde tre bedömingslandningar med vingglidning till bana 16 (eller stråk som man nu säger om gräsbanor). 1000 fot och av med gasen när man passerar korset och sedan börja snedda in mera än vid ett normalt varv för att spara tid/höjd. Träden vid bana 16:s början såg lite halvelaka ut när man kom med sidan före och jag hade fortfarande en tendens att driva av för långt till vänster, så det blev både ris och ros - ris för att jag initialt satte mig i en onödigt besvärlig situation och ros för att jag ändå redde upp det, som trots allt är det viktigaste. Det andra passet gav sju landningar varav igen några touch and goes. Jag hade dessutom sent om sider fått ordning på starterna även om vinden låg mitt i banan och inte ställde till det. Jag korrigerade även felet med att jag tittade lite för mycket på hastighetsmätaren vid stigning efter start. Håkans hand framför mätaren en gång och sedan var det löst - för denna gång i varje fall.
1,5 timmar klarades av under det andra passet och sedan paus.” Det tredje och avslutande halvtimmespasset gav fem landningar till varav fyra av bedömningsvarianten. Väl nere noterade vi att Marcus satt med HåkanA i VLI för sina sista övningar inför den slutliga uppflygningen med Einar. Jag försökte ta kort på några av hans landningar men kameran bländades av deras skönhet så jag tror inte det blev någon bild.
Antal timmar: 2 h 18 min
Antal landningar: 16
Total timmar: 12 h 34 min
Totalt antal landningar: 30
Vet inte hur många gånger jag svängt för sen till final, framförallt när det är "medvind på basen". Då glider man iväg något så fruktansvärt på basen!
)
Håkan Karlsson körde en liknande variant på mig vid några landingar - karta framför samtliga instrument! Trodde det skulle gå åt skogen då, men det gick riktigt bra att landa på känn! Att stirra på fartmätaren var nog ingen hit igår, då de turbulenta vindarna fick fartmätaren att hoppa minst 10 knop upp och ned konstant.
Jag hade lite omvända problemet vid landningen gentemot dig, låter det som, eftersom jag ofta höll bra fart på finalen, förutom den absolut sista biten innan upptagningen. Då sänkte jag nosen lite, fick upp farten varpå utflytningen blev lång, lång, lång! Blev betydligt bättre landningar efter att jag fått koll på det. Men jag känner i.o.f.s. lite igen känslan "nosen pekandes nedåt" också...
(f.ö. satt jag i flyget med HåkanK innan lite EK, repetition och slutligen uppflygning med HåkanA