Så var det då dags för det femte besöket på ESVF. SE-VLI inbokad, men det hade visst blivit en miss med vädergudarna, för vädret som utlovades var inte så särskilt uppiggande. Moln. Låga moln.

Flyget var bokat från 08.00, och vi gav oss ändå ut dit fältet så småningom. Molnbas på 400 fot på Bromma, men vi drog ut flyget och gjorde daglig tillsyn. Sen fick jag börja räkna lite på en triangelbana inför en framtida flygning. Tillslut ansåg vi att vädret var gott nog och hoppade in i flyget. Upp och iväg, och väl uppe fann vi en molnbas på c:a 700 fot. Vi testade lite försiktigt att stiga. Först blev horisonten diffus, och mitt i allt var man bland molnen. Bara att trycka ned nosen och ta sig tillbaka under igen. En liten bit till ned och horisonten dök upp igen, klar och tydlig!

Efter lite inledande manövrar (vingtippningarna satt som en smäck!) var det touch-n-go-dags. Hade nån gång skött om radion vid trafikvarvet, men nu var det dags att helt ta över det ansvaret. Kan ju säga att man vande sig ganska fort, det blev ju en del repetition... Vinden låg lite snett in från höger på bana 34. Och nu ni, nu blev det plötsligt flera riktigt fina landningar utan något som helst ingripande av Håkan! Av sju landningar var han med på en, där det började bära av lite åt vänster. Tusan, det var ju kul det här! Tror till och med att John filmade någon landning. En av de bättre, hoppas jag! :D

Tog en liten paus medan John började tvinna runt på sin uppflygning. Efter ett tag for vi upp och jagade honom en kort sväng. Ytterligare några landningar ("det är ett gott tecken när läraren sitter och skriver SMS på finalen") följt av tre bedömningslandningar. Dessa har jag gjort en gång tidigare, då med medvind på basen. Nu var det istället motvind, och fy tusan vilken skillnad det var! Vek av (på Håkans inrådan) ganska direkt mot fältet, men ta mig tusan blev det inte för kort ändå! Som tur var hostade motorn till precis innan trädtopparna, så vi kom över och ut på banan. Andra försöket gick det mycket bättre, tog mig fram till banan med god marginal (t.o.m. lite vingglidning på slutet). Kände sig lite nöjd när man drog på igen för att ta sig upp för en ny runda, då man hör Håkan säga "och försöka starta om motorn då?". Men va tusan, här sitter man och är så koncentrerad på att komma fram till fältet att man glömmer bort motorstart! *mumble mumble*

Lunchpaus. Sen bar det av på en liten navigeringstur. Fast det var (märkte jag efter ett tag) inte själva navigeringen som var så viktigt denna gång, utan snarare de dussin motorstopp som vi simulerade. Det andra vi gjorde, en bra bit bort norr från Frölunda, var en nyttig sak. "Okej, jag tar nog åkern där framme. [...] Nej, vi når inte fram. Eh, det är nog bara vägen där nere som duger då". Efter att vi dragit på tog Håkan över, gjorde en 180° sväng och pekade "de där åkrarna då, som låg snett bakom dig vid motorstoppet?". Oj, snacka om att ha fått tunnelseende! Hade inte en tanke på att titta bakåt! Här lärde man sig nåt nytt, minsann! Blev ett antal stopp till, varav de flesta nog skulle ha kunna slutat väl. Vi gick ned väldigt lågt på flera av dem, hade det stått nån bonde ute på sin gård hade de nog undrat vad vi hållit på med när vi precis ovanför marken plötsligt drog på fullt!

Många nödlandningar senare kom vi tillbaka till Frölunda. Landningsdags, men denna gång blev det ett fall från c:a två meter. Aj! Och vem ser vi när vi taxar in, om inte Einar. "Måste du göra en sån landning när skolchefen ser på?", tyckte Håkan. Efter att vi stängt av motor kommer Einar fram och tittar på landställen. "Vadå, vi kom ned och vi kan gå från flyget. Det var en okej landning!". "Det där var ingen landning, det var en ankomst!" skrattade Einar då.

Fjärde och avslutande flygningen blev ett besök till Skå-Edeby. Molnbas på 1000 fot ungefär, men det gick bra att flyga. Var lite orolig för hur det skulle vara att landa på ett nytt fält. På Frölunda har man vant sig att flyga efter olika märken, t.ex. medvind längs med vattnet och bas mot en väg. Hur skulle det gå när inte dessa referenser fanns? Var väl tur att Håkan var med och hjälpte till med läsandet av kartan för Skå. När vi närmade oss var det dags att ropa upp Skå Radio ("va, hur tusan ska jag komma ihåg allt det där?"), och eftersom ingen svarade blev det att flyga över och kolla vindstruten. Bana 03 låg rakt i vinden, så det blev att göra åtta touch-n-go där. Gjorde först några, men de ville inte bli bra, det bara studsade och hade sig. Sen la Håkan kartan över instrumenten - inflygning helt utan fart, höjd eller nån information. Gick faktiskt riktigt bra, jag hade ju faktiskt en liten uppfattning om hur nosläget skulle vara för att ha lämplig fart. Blev lite bättre landningar, men lite studsade det ändå. Det jag dock lärde mig nu var att använda gasen vid utflytningen vid behov, framförallt att våga stötta med gas. Dessutom hade jag en tendens att komma in lite för lågt och därför öka gaspådraget precis innan bantröskeln. Det är (föga förvånande) att se till att man ligger rätt tidigare - det blir mycket lättare att göra en bra landning om man kommer in rätt. Lätt att säga, svårare att göra. Glädjande nog så lyckades jag i.a.f. vid återkomsten till Frölunda göra en riktigt bra landning - en bra avslutningen på denna dags 3,5h flygning.

Flygtid/landningar: 3,5h / 23st
Total flygtid/landningar: 13,0h / 58st