Det hade inte gått så bra för flygkadett Lindéns karriär som UL-flygare på sista tiden! Väderguden hade hånskrattat och med föraktfull min åkallat ännu ett vindoväder som omöjliggjorde alla tankar på flygning. Inte bara en utan två gånger fick jag kravla mig tillbaka under morgontäcket igen. Men så idag klarnade himlarna och regnet vek hädan. Kung Bore höll sig visserligen kvar med 11 m/s enligt morgonens METAR för ESSB - å andra sidan har vindar en praktisk fördel om man skall träna sidvindslandningar!

Håkan och Einar anlände till ESVF circus kvart över elva och vi diskuterade helgens begivenheter. 12:04 drog vi på full gas från, surprise surprise, bana 16  och Yusse lättade samtidigt som Bromma ATIS rapporterade 230 grader och 16 knop - eller något åt det hållet. Vi for ut över Mälaren så att jag fick tänja mina muskler med några vingtippningar. Hur var det man gjorde dem igen nu då? Argh! Tillbaka till ESVF för sidvindslandningar bana 16. Vore jag häst så skulle jag inte satsa många solvalla-slantar på mig själv, då jag kände mig som Frölundas okrönte galoppkung vid sättningen. Galopp är alltså inte bara ett konstigt sätt att springa...

Men överlag tyckte jag efter första passet att sidvindslandningar inte var så krångliga som jag befarat. Sänk vingen på lovartsidan och styr rakt med fötterna. Om man ligger snett om banlinjen, skeva mera för att svänga in på den eller räta upp vingarna för att låta vinden driva in planet på rätt igen. Det var bara ett plan till i rörelse på fältet och tyst i etern förutom jag. US downwind runway 16, US base runway 16, US final runway 16, US downwind runway 16... Suck... Kan man rappa det istället? Vråla ut det över kanalen? SJUNGA?! US base runway 16...

Vi gjorde ett depåstopp och fyllde på med oxstek på det lokala lunchhaket. Det ska vara extravagant när man flyger UL! I pausen hann vi även diskutera det här märkliga med skevrodrets sekundära verkan. Håkan kunde med förbryllad min notera att Elevhandboken skrivits om och att begreppen blandats ihop. Ledorden i vårt lilla mysterium är biverkan och sekundär verkan!

För att förenkla lite övningarna föreslog Håkan att vi skulle transitera oss till ESSE, Skå Edeby, som ligger starx sydost om Frölunda. Banan 25/07 är bara 100 m längre än hemmafältets 34 (16 vägrar jag nämna) men känns mycket längre, saknar helt störande omgivningar och är breeed. Även det fältet var tyst så vi kunde tuffa på i allsköns ro. Det hände väl ingenting märkligt förutom att vi kraschade åtminstone två gånger. Skämt åsido, Håkan lät mig härja som jag ville med kontrollerna och jag lyckades få oss att hänga i propellern vid en sk landning. Full gas and awaay we went. Vi kunde konstatera att i ett normalklassat plan skulle nog utgången ha varit en helt annan. Märkligt nog var Håkan inte allt för uppgiven utan ganska tyst. Han bara satt där helt vit i ansikte och höll hårt om sin SMS-knapp. Av någon orsak är det svåra vid upptagningen att samtidigt skeva åt ena hållet OCH dra tillbaka spaken. Att någonting så enkelt kan göras så svårt. Men den sista landningen blev alldeles fullkomligt underbart lyckad. Och eftersom det är lika så bra att ta någonting positivt med sig hem, avslutade vi därmed dagens äventyr. Hem igen och landning på bana - håll i er - 25! Tack Håkan! Den är lite annorlunda med sin lutning, men allt gick alldeles bra utan minsta lilla inblandning av kopiloten.

2 h och 18 minuter avdagen var till ända och jag hann via Vasastan för att plocka upp lite grejer till klubbens simulator!

Och en varning - Håkan har nu inloggningskonto till forumet! :)

Står i taxfreekön på Rosella och söker lite slantar till ckokladen. Kling kling i byxfickan... Huh? Ner med handen och upp med nycklarna till Yulle.