Såsom obotlig optimist ansåg jag att vad som krävdes för att knäcka vingtippningarna var en natts sömn och lite konfirmationstårta i magen. Så två dagar senare, söndagen den 24:e juli, satte jag åter klockan på ringning 07:00, gnuggade igång de rödsprängda och konstaterade att min dotters fötter var lika hårda även denna natt när de sparkade en i huvudet. Vis av erfarenheten tog jag efter inmundigad båtfrukkost en hytt på Rosella för 15 euro och fick en timmes sömn. Det blåste rejält på oceanen och när jag väl satt i bilen rinde jag upp Håkan som tyckte att det nog var flygarväder.

Det var en hel del gäng vid klubben denna dag också och Bromma ATIS aviserade varierande vind på 16 knop och 35 i byarna. Yiiihaaah! Som om jag inte fick kämpa nog med vingtippningarna redan, nu skulle jag antagligen måsta göra dem med flygplanet upp och ner också. Jag gjorde den dagliga tillsynen själv, denna gång på SE-VLI, och vi stack iväg. Det blev lite missförstånd vid starten då Håkan ville att jag skulle ta kontrollerna utan att dock meddela det. Men upp kom vi och med vinden i banan steg vi snabbt.

Som jag förstod blev vingtippningarna lika misslyckade även denna gång - jag får helt enkelt inte koordineringen av hand/fot att spela riktigt - och frustratiionen började åter växa. Håkan - som allt lugn som en filbunke - kom med olika förslag och lite demonstrationer. När han sade att jag måste trycka mera på sidorodret, samtidigt som jag hade det fastnitat i durken, började jag betvivla visheten i mina planer. Och som sagt, byar på 35 knop gjorde sitt till...

Vi landade och diskuterade mina bekymmer utan att dock gräva ner oss allt för mycket i det. Det kommer i sinom tid - bara det nu inte kräver 44 flygtimmar med tanke på min ålder (44). Men jag är faktiskt väldigt överraskad att cubben kräver ett sådant ständigt och aktivt fotarbete. Men vi beslöt oss istället för att ha lite roligt och drog iväg på en sightseeing tur västerut rakt över Stockholm och vidare över Täby mot Åkersberga. Jag fick hålla upp mot vinden med ca 30 grader för att komma i önskad riktning och det var egentligen såväl givande som nyttig träning. Det fanns också tid att titta ut över Stockholm vilket alltid är lika fascinerande från luften.

Efter landning drog Håkan fram en bok som ingår i kurslitteraturen men som jag aldrig sett - elevhandbok i praktisk flygning. Lärarna följer ju ett visst schema i skolningen och denna motsvaras av upplägget i boken och tanken är att eleven skall ha läst på aktuellt stycke inför flygningen. Denna bok är faktiskt väldigt nyttig och Håkan hade förutsatt att jag hade läst den och därmed även hoppat över att förklara saker som redan var omskrivna i kompendiet. Nu finns det ju dom som uppenbarligen klarar sig galant utan att ens ha känt till den, men den är bra som backup.

Nästa gång blir det en längre flygning till Västerås så man får eventuellt höja nivån på radiosnacket lite om tornet råkar vara öppet. Men när det rikigt nu blir har jag inte planerat in!

Total flygtid: 4,1 h
Totalt antal landningar: 6 

Flygtid: 2 h
Antal landningar: 2