Jag hade tre dagar inbokade för flygning denna vecka. Visserligen räknade jag med att det skulle räcka med två, men med tanke på hur vädret kan se ut den här tiden på året kunde man lika gärna ta i lite extra. Och tur var väl det. Torsdagens inbokning försvann bland låga moln men jag hade avbokat kvällen före, så jag reste inte i onödan. Fredag och söndag däremot skulle solen skina så att blåsipporna skulle slå ut och fåglarna skulle börja söka en parningskollega. Upp i ottan för att fixa aggressivt sömndruckna småttingar till ett väldigt tidigt dagisbesök och sedan till båten. Väl framme vid Frölunda insåg jag att tidigare nämnda fåglar skulle få ett helsike att hitta varandra för molnen låg som ett tjockt lager navelludd över större delen av Sverige. Visserligen rapporterade Bromma 1900 fot och 8000 m sikt men det såg verkligen inte ut så och det kändes som att det snabbt kunde förvärras.

Det såg ut som om gud hade strött ut en handfull UL-plan över Frölunda idag då jag räknade ihop sju plan oh då var det bara en Dynamic. Men jag började med 4 st touch and goes innan Einar hoppade ur och fortsatte sedan med ytterligare 11 st innan Einar beordrade ner mig för lunch. Alla landningar gick bra förutom lite mankemang vid den första då jag drog spaken i magen aningen för sent.

Vad gör vi nu då? Det fanns tid men inte väder för en nav, så istället beslöt vi att jag skulle upp och flyga runt efter hjärtats behag för att få EK-timmarna att ticka in. Jag hade lokaliserat Håkan K:s hus på kartan och tänkte att man säkert kunde göra något bus där, men innan jag hann veva igång maskineriet kom Einar och avstyrde det hela. Molnhöjden hade sjunkit betänkligt så han tyckte att jag borde hålla mig nära moderfältets varma sköte. Och faktum är att i detta skede skulle jag hellre ägna min tid åt flera landningar än att bara planlöst flyga omkring för att få tiden att gå.

Så line upp bana 16 igen, vinden några knop och nästans rakt i banan. Up up and awaaaay! Janne Friskman anslöt i varvet med en elev så där tragglade vi på. Hallå där, vart har the Big Man tagit vägen. Inget spår av Einar. Tydligen hade han noterat att Niclas Peyron hade ställt en webkamera med uppsikt mot banan så han tittade på skärmen i klubbstugan. Hade det funnits jacuzzi där så hade han väl fortafarande legat i med en paraplydrink i ena handen och com-radion i den andra! 
Men han dök snart upp igen och efter min femtonde touch and go, började tyckte han att det var dags att komma ner. Skitbra, var hans slutomdöme om dagens övningar så någonting hade jag gjort rätt.

Fram med räknestickan! Femton landningar och 1,6 h vid min första EK. Lägg till 2,4 h idag och trettioen (31) landningar idag. det räcker med den timslånga flygningen på EK-naven till Trosa och jag behöver inte ens landa!

Uppflygning på söndag kanske?