Reviderad och lite längre version!

Idag var det kaanske dags för början på the grande finale, EK eller Ensam Kommando, beroende på hur dagsformen skulle gestalta sig. Det allstädes närvarande vädret var snällt och i total brist på moln, var den enda väderfaktorn en markvind på ca 350 grader och 8 knop, såsom det rapporterades av Bromma.

När jag anlände till fältet strax efter kl 10, möttes jag av en bekant syn - OH-U626 parkerad på gräset. Tommy och Eyolf hade kommit över för att få Tommy intypad på Skyrangern och vid pass tre skulle de återvända till Mariehamn. Håkan K fick mig på sin lott medan Einar fick nöta axlar med Tommy. Viktor Viktor var snart genomgången och fick sig en välbehövlig pyts olja och fyrtio liter bränsle. På Håkan förstod jag att det var dags att checka PPR för Skå-Edeby så efter att ha pratat med en telefonsvarare som hänvisade till deras websida, var vi klara för avfärd.

Strax efter kl 12 nådde vi Skå som var helt tyst även om ett flertal kärror stod ute. Jag presterade ett par touch and goes på bana 29 varefter Håkan sade att om nästa landning blir lyckad, så får jag fortsätta ensam. Och ut hoppade Håkan efter nästa varv!

Så jag låg där och snurrade i varvet på min första EK och tyckte att allting var lite av ett anti-klimax! Jag gjorde allting som jag gjorde när Håkan var med och ingenting kändes egentligen så märkvärdigt. Enda skillnaden var att nu fanns det ingen att prata med, så då återstod bara att sjunga! "I am flying, I am flyiiiiiinng, cross the skyyy..."  som varvades med ett nynnande till Albatross. Desto farligare var det inte!

Håkan stod nere vid vingstruten med en com-radio med svaga batterier. Ett skolflyg kom in i varvet, landade och efter det ställde sig den gode Håkan mitt i banan för att indikera full stop landning. Håkan frös, var hungrig och hade  fått nog! In med Håkan och tillbaka till ESVF. 10 varv EK hade avverkats och Håkan var nöjd. 

Efter att ha återställt blodsockret med lite kött down town, återvände vi för nya äventyr. 

Efter lite grunnande tyckte Håkan att jag kunde ta mig an Frölunda på dagens nästa EK-flygning. Jag landade bana 29 vid Skå medan Frölunda för dagen således erbjöd bana 34. Vindarna kunde förväntas vara ungefär likadana på pappret, men däremot skiljer flygfälten sig åt väldigt mycket  i karaktären. Medan banorna är ungefär lika långa, befinner sig Skå på ett väldigt öppet fält utan skog och med bred bana som förlåter många misstag. Frölunda å andra sidan har en hel del skog i banändorna för 16/34 som ger lyft vid finalen för 34 och sjunk vid 16. Därtill härjar det rotorer plus att finalen till 36 ibland  känns som en uthuggen stig bland träden. 

Så up up and awaaaay and jag presterar tre kassa landningar helt på egen hand. Håkan coachar såklart från marken och påpekar vad jag redan noterat "Du hade inte spaken helt bak", "Luta planet mera mot vinden". Mönstret var samma - vinden kom från vänster och drev mig av banan då jag inte skevade mot tillräckligt. När jag satte ner landställen var jag långt till höger om banmitten med väl orolig kurshållning. Approachen var också för okoncentrerat utförd då jag med avsaknad av motvind kom in för snabbt och från för hög höjd. Det blev lite väl många saker att göra på en gång, med vingglidningar, skevningar och allt. I jämförelse med approachen till breda och lugna Skå, upplevdes samma fart som mycket högre vid Frölunda.

Jag gjorde några landingar till varav en var av det intressantare slaget och tog en avslutande runda över Mälaren med Håkan i planet, för att testa på lite branta svängar igen. 

1 h 36 min EK avverkade av de förskrivna 5 h och 36 landningar kvar. Sedan får vi se...