Månadsskiftet januari-februari var jag även en tur till SUF för att bygga på med flygtimmar. Jag har dock inte skrivit om detta här på bloggen ännu, dels för att jag inte hunnit och dels för att jag helst av allt velat förtränga dom cirkus 2.0 flygtimmarna jag kunde plita ner i min loggbok då. Men så slog det ju mig att erfarenhet är en samling misstag och framgångar.

Inte allt för positiv stämning på jobbet, mörker och januariväder, för lite sömn under veckan och motivationen för allt var allmänt låg (jag kan räkna upp en hel lista på ursäkter här) när jag ändå bestämde mig för att tillbringa en rätt så mulen söndag i cubben. Två veckor tidigare hade jag gjort min första EK och jag hoppades på att få flyga ensam även denna gång. När jag då satt på M/S Eckerö sa dock min magkänsla att jag kanske borde stannat på torra land. Och som vi alla vet så skall man ju överväga att lyssna till den oftast kloka stämman.

YVV var bokad och stod startklar när jag anlände till fältet. Preflighten var det inget problem med och jag såg att det var bana 16 som gällde för dagen. Hade landat bana 16 under två flyglektioner tidigare, så inne i mitt huvud fanns det inte alltför mycket etablerade banor om hur det skulle flygas i det varvet och hur finalen tedde sig. Nu vill jag inte låta alltför negativ, men Mr. Murphy höll mig i ett stadigt nackgrepp den dagen. Av någon anledning var jag helt tom i skallen. Stighastighet 80 knop, höll på att svänga vänster vid 300 fot efter start när Einar då påminde mig att dit får man ju inte flyga. Medvinden på 600 fot, samt att jag inte mindes dra av motorn till 4000 varv. Einar var dessutom riktigt bestämd den här dagen. 10 knops sidvind och snötäckt bana till på köpet gjorde att landningarna inte heller var av den kvaliteten att han ville låta mig flyga EK. Efter halva tiden flög vi ut en stund i riktning mot Bålsta för att se ifall saker och ting skulle löpa på bättre vid ankomst till flygfältet igen.

Under dagen växte dock bara min frustration och jag ville faktiskt efter en timme avsluta för dagen. Men det tyckte Einar absolut inte och manade till tålamod. Senare under dagen hade jag faktiskt rättat till en del av mina misstag, och den sista landningen för dagen tog jag ner flygplanet på bana 16 rätt så hyfsat. Men känslan av att eufori bytts mot nederlag hängde sig kvar efter dagen. Sedan dess har nederlaget sakta men säkert lockat fram den finska sisun och jävlaranammat i mig och efter helgens flygningar kan man som Roland i ”Torsk på Tallin” konstatera att det efter regn kommer solsken :)

Vad har man då lärt sig efter allt detta?

-         att lita på magkänslan och dagsformen när det gäller flygning

-         att inte ge upp, men heller inte tvinga fram något

-         ta det lugnt trots att det känns motigt

-         i alla typer av situationer består livet av både upp- och nerförsbackar, flygning inget undantag

-         att man ännu är nybörjare