För nu kommer jag! 

Ja, det blev en ny chansning med vädret på tisdag morgon. Jag hade  en flygning inbokad med Einar där jag skulle försöka få bort det återstående hindret mot certet, EK-nav. Med denna avklarad skulle jag med lite tur hinna med uppflygningen samma dag och därmed övergå från flygkadett Lindén till pilot Lindén!
Jag konsulterade Einar kvällen före om väderutsikterna och han rådde mig att ringa metereologen vid Arlanda på tisdag morgon. Så kl 7 lät metereolog Persson meddela att prognosen inte var helt entydig men att det nog fanns goda chanser till flygning från Frölunda till Trosa. Lite stratusmoln skulle visa sig på morgonen men framåt dagen skulle det lätta söderifrån. 

Kl 11 kunde jag konstatera att metereolog Persson nog hade hållit kartan upp och ned. Molnhöjden mot Trosa låg på 600 fot om jag inte missminner mig, oberoende var det allt för lågt för en flygning. Jahapp ja, skulle ännu en dag molna bort? Fast västerut såg det ju hyfsat ut?! Nya planer! Jag och Michael Eastwood, den engelska gentlemannen som också skulle göra en EK-nav, drog fram våra kartor och linjaler. Vinden var helt nordlig med 20 knop och det var bara att dra en rak linje från Frölunda till Sala. De 41 nautiska milen delades in i tre segment och efter lite lastberäkning och bränsleplanering var vi good to go. Det finns ingen PPR för Sala men ett  telefonnummer för fältkontroll till en Lars Persson. Lars svarade inte men däremot hans uppenbarligen nyblivna änka. Inte så bra start...
Håkan varnade för att gräsbanan vid Sala kan vara ganska bevuxen, att den inte är helt rak och att det finns en liten bäck vid thresholden för bana 33 som verkade vara den gällande. Annars inte några problem.

Michael startade med Lima India ca fem minuter före mig och sedan 11:53UTC steg jag med Uniform Sierra upp till 1000 fots höjd. Flygningen var fullständigt händelselös och alla hållpunkter passerades exakt på minuten. Flygningen var planerad att ta 41 minuter och kl 12:35UTC registrerade Air Nav Pro i iPhonen att jag tog i backen. Bullseye! Och faktiskt den mjukaste landning jag någonsin gjort! På plats att bevittna den historiska händelsen fanns...ingen! Attans...

Fältet var lättlandat och gräset kort men någon tid att begrunda tingens varande desto mera fanns icke. Solen stod redan lågt och 31 minuter skulle åtgå för hemfärden. Michael tog åter täten men den planerade färdtiden ökade av någon anledning till 38 minuter. Lika lugn återfärd blev det och jag noterade att jag hela tiden satt och tittade efter potentiella nödlandningsfält. Håller det i sig så är det ett gott tecken!

Väl vid Frölunda insåg jag att det var allt för sent för att börja med uppflygning. Och jag som hade lovat frugan att nu är det absolut sista gången. Einar föreslog att jag övernattar i klubbstugan och så börjar vi flyga direkt i morgon kl 10 med bättre väder. En till dag borta från jobbet och frun skulle bli ensam att sköta hund och barn till dagis parallellt med jobbet! Alternativet var jobbigare tyckte hon och dessutom verkade alla plan vara bokade flera helger framåt så med en djup suck tyckte hon att jag skulle övernatta.

Jag tillbringade kvällen ute vid Arlanda för att titta på flyg men lade mig sedan vid tiotaget att sova på den utfällbara fällsängen i klubbhuset. Upp vid sju och dimman låg väldans tät. I syd såg det dock mycket ljusare ut och Västerås rapporterade CAVOK långt in på dagen. Men det tog länge innan Einar och jag hoppade in i YUS för uppflygning. Då jag hade flugit nav dagen före, behövde jag inte göra någon sådan övning och vår flygning blev relativt kort. Jag fick dessutom några kontrollfrågor (planeringsminima, vad ska man göra vid oljetrycksfall...) och Einar var nöjd med mina prestationer och kunskaper.

Då ska vi bara in och skriva lite papper då, tyckte Einar. Inte mig emot! Båten!!! Rosella skulle gå om 1 h 20 m och här står man och pladdrar. Ilfart till Kapellskär och kommer fram till ett öde Kapellskär. Ingen båten kl 15. Så jag avslutar min Sverigevistelse med en utsökt tvårättersmiddag på en grekisk restaurang i Norrtälje och tre timmar senare sitter jag nu här på Rosella och mår ganska bra. 

Hör ni nånting i luften som surrar, så är det snart Kitte och en Skyranger som, ja, kurrar?