Kalender 
Bibliotek 
Bloggning om UL på Åland
Ett gäng som håller på och utbildar sig till UL-piloter skriver om sina erfanheter
Att flyga är att leva
Eftersom att Kitte skrev ett väldigt omfattande och bra reportage om flygandet på EFMA och EFKG, så tänkte jag inte orda desto mer om det förutom att det var suveränt roligt och resulterade i 2.4 flygtimmar och 14 landningar för min del, varav hälften av dem gjordes på Kumlinge och nästan alla var i sidvind =) Dessutom fick vi känna på asfaltbana.
Denna helg satt jag då åter på Rosella, men tack och lov sov jag hela båtresan och bussresan, så den gick mig obemärkt förbi. Välbehövlig extra sömn efter en vecka på jobbet som kan jämföras med att bestiga Mount Everest…utan syrgas. Kan inte säga att jag var i min bästa dagsform, men väl nog ivrig att komma upp bland fåglarna! Yusse skulle premiärflygas med mig bakom spakarna och jag kunde konstatera att efter att man flugit VLI (som för övrigt är groundad) rätt så många gånger, fick tänka om både vad gällde call sign och instrumentplaceringen. Saker och ting var lite annorlunda placerat, så det var bara att skapa nya tankemönster i den betydligt äldre Yusse. Dagen började med att jag iaf kunde konstatera att det var spindlar i farten. Fick inte mindre än 2 stycken på mig under den dagliga tillsynen och jag som har lätt spindelfobi lyckades iaf låta det gå förbi obemärkt alla karlar på området =)
Vädret var utöver det vanliga för en oktoberdag och man trallade runt i t-shirt och nästan svettades! Svag sidvind rätt i banan som skulle vara något tilltagande under dagen betydde att man kunde välja bana 16 eller 34. Jag valde bana 34, mest för att man inte behöver taxa så långt efter landning. Termiken var behaglig och jag och Einar flög mot nord-nordväst och började med att träna lite stallar och branta svängar med 60 graders bankning. Hej 2G! Einar tyckte det var dags för min andra oväntade simulerade nödlandning nånsin och jag märkte då att jag visst kommer ihåg nödchecklistan utantill! Han ville även att jag skulle vingglida ner och det var höger pedal rätt i botten och skevrodret så mycket det gick till vänster och ner till 300 fot gick vi. Fascinerande att man kan ta ner ett flygplan i vad som tycks vara en rätt så underlig vinkel för att sen räta upp det tillbaka på rätt kurs igen! Allt gick riktigt bra och vi avslutade de övningarna med vingtippningar som satt som en smäck! Eftersom vi ändå var i närheten av Hacksta så flög vi till det lilla gräsfält som finns där och gjorde 3 touch-and-goes. Första landningen var helt perfekt och de två andra väl godkända (jag verkar alltid kunna landa på detta fält utan problem). Trodde först att det var Einar som hjälpt till lite, men han bara satt bredvid orörlig, så visst var det jag själv som tog ner Yusse! Efter en liten mininavigering tillbaka till Frölunda lade vi oss i varvet och gjorde några studs-och-gå samt två bedömningslandningar och jag har förstått att två kusar på Åland satt och lyssnade när jag flög mina varv ;) Lite lustigt att EFKG och ESVF har samma frekvens! Som en liten parentes så flög två killar över från Frölunda till Mariehamn idag med Dynamicen och de lät hälsa att någon i ÅFK hört mig på radion och jag antog då att det var nån i Pipern eller i Skyrangern.
Dags för lunch och nu hade även Richard anlänt till flygfältet! Han skulle flyga till Västerås visade det sig och han verkade vara eld och lågor =) Såg inte till honom mera den dagen, så det kom tillbaka senare än 16.30 iaf. Nåväl, efter lunch och 1.3 i luften lade vi oss åter i varvet. Denna gång var saker och ting lite ogenomtänkta från min sida. Det var lite slarv här och där, 650 fot på medvinden istället för 700, drog av på tomgång lite för sent på bas, svängde vänster för sent efter start, osäker på mina landningar osv. Så vi bestämde oss efter 0.6 och 6 landningar att ta en kort paus. Konstaterades att dagsformen gjorde sig påmind.
Dagens flygning avslutades med 0.5 h i varvet och 5 studsar med vingglidningar som gick betydligt bättre denna gång och dagens 19e och absolut sista landning var så bra att jag kunde åka hem nöjd. Som man säger, man skall alltid avsluta med en bra landning =) Stämmer så bra så bra!
Nästa pass kommer att bli min långnavigering och för den måste jag till och med inhandla en ny karta. Blir att flyga Frölunda-Sala-Tierp-Frölunda! Fortsätter mitt flygande att utvecklas i den här takten kommer jag att vara klar när jag flugit lika många timmar som jag är gammal =) Tillbaka på Åland var lufttemperaturen raka motsatsen mot den värme som vart under dagen, så cykelfärden från hamnen under en klar stjärnhimmel kändes som att bestiga Mount Everest…fast utan vantar denna gång, men med ett betydligt lättare sinne än imorse!
Flygtid/landningar: 4,8 h/33 st (EFMA och ESVF)
Total flygtid/totala antalet landningar: 11,8 h/49 st
Trackbacks
Comments
Härligt, det låter som det går riktigt bra för dig! Skoj! Det var jag och Marcus som var på väg till Kumlinge när vi mitt i allt hör dig på radion körandes trafikvarv i Yusse på Frölunda. Vi tittade på varandra och undrade om det kan vara sant!?!? Men vi hörde dig svagt en gång till men sen var det mest brus när ni pratade.
Tusan, här går det undan! Bra landningar efter blott 49 stycken? Du lär väl slå mig på fingrarna vad gäller kortast flygtid innan cert med den här farten! 
Som John säger så var det vi som hörde dig över radion: "Frölunda, S-US bas bana 34 för studs och gå". Efter lite surrande och kontroll av bokningen på myWebLog fastlog vi att det måste varit du. Pratade Einar något under den flygningen? Vi hörde lite mera brus där John tyckte sig kunna höra en norrman!
Att ni hörde Frölunda ända till Kumlinge är nog rätt så fantastiskt. De atmosfäriska förhållandena måste ha varit perfekta. Det längsta jag hört är när jag en gång flög till Tierp då jag plötsligt hörde en påannons från Frölunda om landningsvarv. Även Tierp har nämligen samma frekvens som Frölunda. Men ända till Kumlinge, det är nog längre än åtmninstone jag trodde var möjligt. Bj
Gryttjom (det är det du tänker på, inte Tierp) hör man alltid vid Frölunda och det förenklas ju av att det är ett plan som tar upp fallskärmare, Erik Erik, som alltid hörs och det kan ju vara på 10-12,000 fot. Jag hörde Erik Erik också när jag var vid Kumlinge med Håkan. Han frågade var jag var någonstans och jag svarade att jag inte ens var i samma land! som han 
Men att höra Maria vid Frölunda när hon antagligen låg på 700 fot, det är imponerande!
Ja, det börjar se ljust ut för dig med Kitte =) Visst är det härligt att tillbringa en solig dag i luften över vackra landskap! Man börjar längta riktigt mycket till den dagen då ens flygande inte är begränsat till några timmar nån helg nån gång i månaden. Jepp, Richard, du och jag börjar som sagt alla bli klara och det vore ju roligt om det hände typ samtidigt. Det var faktiskt lite stökigt när man kom under 300 fot, men å andra sidan så vinggled jag ner i så många landningar att jag fick jobba mycket med fötterna och händerna ändå.
Kul att man hördes ända hit bort! Har märkt att man även hör lite annat prat än Frölundas på den frekvensen. Vi övade bedömningslandningar i varvet också och Einar pratade lite på radion han då med, så det var den norrmannen ni hörde. Ibland kan jag komma på mig själv att sitta och fundera ifall vissa saker jag hör på radion är något jag behöver bry mig om eller om det kommer nånstans ifrån som inte är i närheten av mig. Men det där klarnar väl när man lär sig tyda vissa grötiga fraser =)
Jag kan inte påstå att alla mina landningar är bra ännu, jag har som så många andra lite problem vid utflytningen. Ibland känns det som att planet flugit klart och jag vill dra spaken helt i magen, men då är vi fortfarande för högt och som någon sa så känner man ett visst motstånd i spaken och bör därför vänta med att dra hela vägen. Einar brukar vid landningarna om och om säga att jag skall flyga med fötterna vid landningen, eftersom att skevrodret blir mindre effektivt vid låga farter. Tack vare det har jag börjat flytta fokus från händerna och på så sätt har jag blivit mer avslappnad i greppet om spaken. Och jag tycker att man så smått börjar känna av hur flygplanet beter sig vid utflytningen och på så vis ha lite hum om hur man skall hantera spaken, fast ingen landning är den andra lik. Vissa landningar blir hur bra som helst, medan man inte får till det ibland. Däremot den ena jag gjorde på Hacksta fält var så bra att jag utropade "Gjorde jag den där landningen helt själv?!". Så har myyycket att lära mig ännu!
Har hört att det ofta tar minst 100 landningar innan de sitter. Med tanke på att du endast är på 49 nu så... 
Kan meddela att flygandet kan vara begränsat även efter cert och intypning. Dels p.g.a. att jag vill vara extra försiktig i början (gärna ha någon med eller i.a.f. som moraliskt stöd vid förberedelserna ), dels för att vädret ställer till det. :P
Nej, Kitte, det var inte Gryttjom utan Tiep. Gryttjom har jag aldrig landat på. Saken har dock sin förklaring. De två fälten ligger bara 4-5 km från varandra och använder förmodligen samma frekvens för att kunna hålla reda på varandra, samma 123,40 som Frölunda och Kumlinge. Hur gick det med dagisintroduktinen av vår verksamhet i morse? Bj
Dagisverksamheten föll tyvärr bort pga av det risiga vädret. Vi provar igen en annan gång.
Bloggare
En midvinterdags flygning i solen
Härligt Maria, vi börjar skönja ljuset i tunneln och det är inte tåget som kommer mot! Visst var det underbart flygväder! Jag funderade hur tusan jag skulle få till det med en till dag på fältet, men med planen uppbokade och fruns släkt på kobben, skulle det bli svårt!
Jag landade också på 34:an hela dagen, men för mig, åtminstone allt mellan 50 fot och 300 fot, var det väldigt stökigt och krävde att man verkligen var med hela tiden! Men det låter som att vi är tre piloter som snart kommer att vara klara, även om jag personligen nog har lite kvar till att landningarna sitter lika bra som de verkar för dig.
"På 'na igen!", som Håkan A brukar säga!