Vi som suttit och kajkat fram och tillbaka med Rosella för att ta oss till Kungsängen, har väl alla funderat på hur skönt det skulle vara att kunna skolningsflyga på hemmaplan åtminstone en gång! Tidiga mornar, relativt långa resor och vädrets inte alltid så välvilliga attityd, har väl inte hindrat oss från att ta oss i västerled, men ändå...

Och siddubarra, efter några smärre vedermödor lyckades vi till slut komma fram till ett lämpligt datum. Nu låg allting, som så ofta, i vädergudarnas händer. Veckans första dagar visade sig inte från sina allra bästa sidor, men till allas väldigt väldigt stora glädje, kom helgen med sol, hyfsat klara himlar och vindar som åtminstone inte omöjliggjorde flygning med UL.

Einar Edland och Håkan Karlsson skulle lämna Frölunda på lördag morgon i SE-VLI som vi hade bokat upp för helgen. Nu vart det en smärre försening då det visade sig att någon gjort en lite väl hård landning varvid landningsstället hade fått sig en kyss. I UL-flygets underbara värld kunde detta dock lösas med en halvtimmes jobb genom att helt sonika byta ut landnigsstället! Överfarten gick uppenbarligen händelsefritt för dem även om vinden vred upp så att de inte fick den skjuts man kunde ha hoppats på. Men kl 11:22 rullade de in på plattan och efter en kort stunds orienteringsproblem, hittade de med tornets hjälp in på den lilla taxibana som leder in till flygklubbens parkering.

Sammanlagt var det fyra personer som skulle skolningsflyga under helgen, Maria Backlund,  Christer Andersson, Richard Lundberg och undertecknad Krister Lindén. Men dessutom skulle Roger Andersson och Marcus Gustafsson ta tillfället i akt och bli inskolad på klubbens Skyranger. Tidtabellen var så att på lördagen skulle skolningsflygningen börja kl 13 då tornet stängde och avslutas med solen och på söndagen från kl 09 till kl 16, då tornet skulle öppna för dagen.

Flygningarna inleddes med att Roger med Håkan drog iväg mot Kumlinge i Skyrangern, då vindarna vid Mariehamn inte var så lämpliga. Icke desto mindre fick han tampas med byar på upp mot 20 m/s i sidan vid landningen, så de där 10,000+ timmarna i erfarenhetsbagaget kom väl till pass.

Maria och RIchard skulle dela på första dagens skolflygningar och först ut var Richard med Håkan i högerstolen. Även de drog österut mot Kumlinge och återvände lite över en timme senare då Maria fick ta över rodret med Einar som bisittare. Historien upprepades med en färd ut i skärgården för touch and goes och intaxning till plattan strax före kl 17.

Snabb switch av elev och lärare och sedan tog Richard sitt andra och avslutande pass med Einar.

Dagen avslutades sedan med Marias andra pass och klockan hade nu hunnit bli så mycket som 18:46 - om inte klockan i kameran ljuger.

Lördagens bravader avslutade Einar, Håkan, Bjarne och jag på Adlons Pizzeria med någon öl i högerkardan. Våra kära svenska gäster skulle logera hos mig så för att lite väcka upp dem ur deras halvdruckna tillstånd, de hade trots allt varit igång sedan kl 6, visade jag lite diabilder från min semesterresa till Borlänge. Eller var det kanske från EAA Oshkosh Airventure? 

Hur som haver, sömnen gjorde dem säkerligen gott. Jag hade lovat väckning i god tid, men mina väckarklockor fungerade inte. Såväl den tvååriga som den fyraåriga sov som omväxling djupt, så först 08:30 slog jag upp dörrarna till Einars och Håkans rum och bussade hunden på dem. Christer skulle inleda dagens flygningar kl 9 så jag ringde upp honom och varslade om förseningen. Det skulle inte göra så mycket bara jag säkerställde att Einar fick ordentligt med frukost i sig. Säkerhetsmässig som han är ringde Christer upp igen några minuter senare för att försäkra sig om att budskapet hade gått hem och att Einar inte flög hungrig. Jodå, Einar fick både kaffe och juice i sig.

Väl vid fältet visade det sig att det där ljudet som Micke hade reagerat på, från en Eurocub som landade och studsade några gånger i marken, hade renderat lite åverkan på sporrhjulet.

Håkan MacGyver rotade runt i hangaren, hittade en banan, ett tändstift och ett havregrynspaket och hade snart återställt VLI i flygbart skick och det var dags för Christer Håkan.

Min först flygning gick ut till Kumlinge eller EFKG som fältet heter på ICAO-språk. Visserligen var vädret väldigt vackert och vindstilla hela söndagen, så av den orsaken kunde vi ha hållit oss vid hemmafältet men det blev nu så. "Mariehamn Traffic, SE-VLI taxing line up rwy 21 via backtrack. Departure to the east, will continue towards Kumlinge 1500 feet for touch and goes." Asfaltsfält är lite annorlunda jämfört med det gräsfält vi är vana vid från Frölunda då hjulen biter direkt mot friktionen från asfalten, men i övrigt är det  väl ingen större skillnad. Däremot känns ju Mariehamn som ett gigantiskt fält med sina 1800 m från ände till ände och 60 meter över banan. Lite annat än de KNAPPA 600 metrarna som Frölunda bjuder på med träd strax före sättningen och cyklister som korsar banan!

Vi stack iväg över Mariehamn österut där vi direkt träffade på några moln vid 1200 fot så vi sjönk lite innan molnen försvann och vi fortsatte stigningen till 1500 fot. Väl vid Kumlinge gjorde vi som praxis föreskriver en överflygning över banan för att fastställa vindriktningen och därmed aktiv bana. Medan de andra hade bana 33 med inflygning över havet, var 15 den lämpliga för oss. Det visade sig att man kunde ligga i ett perfekt vänster trafikvarv genom att på medvinden följa en linje från en udde över en bondgård mot en radiomast och sedan svänga vänster igen strax före kraftledningarna för att slutligen angöra finalen. På finalen var vinden lite halvbråkig men direkt när man kom över banan försvann allt och det blev vääääldigt mjukt. Jag varvade några lyckade landningar med några inte fullt så lyckade, som alltid, innan vi återvände.

Och passade på att njuta av utsikten! Om man någonsin funderar om flyger verkligen är någonting man ska hålla på med, så är det bara att lägga sig på 1000 fot över Åland en vacker dag och bara ta emot! Fast helst med skrinnskor på planet, som tvååring uttryckte det när han skulle förklara begreppet pontoner.

Inför min andra flygning hade MarcusG ankommit flygfältet och vi kom överens om att han skulle göra sin typerating med sin vapendragare Håkan, men  Einar skulle få tampas med mig för första gången. Mariehamn har som sagt en förhållandevis lång bana vilket vi utnyttjade till fullo genom att göra två landingar på samma varv!  Först landning, utrullning några sekunder, full gas, upp till en 40-50 fot, motorn på tomgång och ny landning för sedan ge full gas och fullfölja ett nytt trafikvarv. Vid första tvåhoppslandingen gjorde Einar en liten fuling och kapade gasen när vi skulle stiga efter andra ladningen. Heeey, så där får man inte göra! Vi gjorde några varv innan Marcus ropade ut att han var på väg in norrifrån, samtidigt som vi också hade Mika Nordberg i en Cessna söderom fältet och på inkommande. Det slutade med att Marcus och jag lekte en sorts följa John 4-5 trafikvarv. Klockan började närma sig 16 varefter tornet skulle öppna och landningsavgift utkrävas. Vi landade, Einar noterade att det var tre eller sju (?) minuter kvar och att det var upp till mig  om jag ville chansa! När dom ändå är här, tänkte jag, så CHANSA! 

Runt igen och ca två sekunder efter att vi lämnat banan och svängt in vid A, ropade tornet ut på frekvensen att "Mariehamns Tower is now open"!. 

Slutresumé? En fantastiskt lyckad helg som alla verkade väldigt väldigt nöjda med. Jag loggade 1,5 h/8 landningar på södagens första flygning och 1,2 h/16 landningar på den andra eller inalles 2 h 42 minuter och 24 landningar! Håkan och Einar verkade också glada över att ha varit här och lite oväntat har jag pratat med flera som nyfiket undrade vad vi höll på med när vi cirklade över stan ganska mycket. Marknadsföring!

Tack till alla som flög och var vid fältet och hejade på!