NÅGOT OM ÅLANDS FLYGKLUBB R F
Allmänt
Ålands Flygklubb (ÅFK) startades 1970 som ett slags "nytändning" efter den på 40- och 50-talet verksamma, sedermera insomnade Mariehamns Flygklubb. Tiden var mogen och just då rådde ett stort "drag" inom flyget. Kurser hölls och privatpiloter utbildades på löpande band. Flygplan anskaffades i olika varianter av grupper och enskilda.
Som med all fritidsverksamhet går intresset i vågor och efter den första euforin dalade intresset stadigt nedåt sålunda att i slutet av 70- till början av 80-talet fanns bara en liten handfull aktiva privatpiloter och klubbens verksamhet var lika med noll. I det läget, hösten 1983, samlade sig några piloter och övriga flygentusiaster till en kraftansträngning som resulterade i att klubben åter fick vind i seglen, eller rättare sagt luft under vingarna och att ett eget flygplan för första gången anskaffades. Planet, en Piper Cherokee, OH-PCE kom att bli det enda plan som klubben ägt i eget namn. PCE blev en utmärkt kugge i klubbens verksamhet men kom rätt snart, hösten 1988, att avvecklas då ÅFK i samband med ett planbyte av olika skäl valde att gå ut ur ett aktivt ägarskap.
Efter klubbens nytändning 1983 blev hela 80- och större delen av 90-talet en mycket aktiv period. Flere certifikatkurser hölls och ett betydande antal flygare tillkom. Under denna period byggdes också klubbens hangar som sedermera också försågs med ett klubbrum. Flere flygplan köptes eller hyrdes in till orten. Det var också under den tiden som det första ultralätta planet dök upp, en tämligen primitiv apparat som inte hade mycket gemensamt med de fullfjädrade flygmaskiner som dagens ultralätta utgör.
Småningom började en ny nedgångsperiod som väl tyvärr får sägas råda ännu. Skälen är flerfaldiga, framför allt har flygutbildningen komplicerats såpass att några kurser till A-certifikat inte mera går att arrangera lokalt. Likaså har kostnaderna för det traditionella flyget stigit till trakten av eller över smärtgränsen. En ljuspunkt är dock ultralätt-konceptet som tagit god fart och numera erbjuder möjligheter till flygning för en bråkdel av kostnaderna för traditionellt småflyg. Ett försök har gjorts att hålla en ultralätt certifikatkurs på Åland men tillsvidare har pusselbitarna inte landat rätt. Ett nytt UL plan av senaste snitt har nyligen skaffats till Åland av en trio UL-piloter.
Flygverksamhet
De flygplan som förekommit på orten under ÅFK:s tid har varit ungefär de som man kan vänta sig, dvs. en blandad kompott av bl.a. Cessnor (140, 152, Skyhawk, och Cardinal), en Piper Cherokee och en Tampico samt utöver den ovannämnda "ultrafoxen" också en modernare ultravariant kallad Eurocub. För ögonblicket är två Cessna 172:or och inom de närmaste dagarna en FK-9 Mk IV SW ultralätt stationerade på Åland. Av 172:orna är den ena godkänd för instrumentflygning och kan följaktligen flygas i moln och dåligt väder. Genom åren har flygplanen givetvis till största del luftats lokalt men en betydande del av den samlade flygtiden har också tillkommit under reseflygningar med såpass avlägsna destinationer som Polen, Tyskland, Frankrike och England. Planen har huvudsakligen varit på hjul men också flottörer och skidor har förekommit. Det UL plan som nu är på kommande är tänkt att sommartid flygas från vatten och vintertid från land.
Tyvärr har klubben inte förskonats från allvarliga olyckor: I mars 1995 totalhavererade i närheten av Vichtis en Cessna 172 varvid piloten, en av våra klubbkamrater omkom. För övrigt har vi varit lyckliga nog att undgå allvarligare incidenter där personer eller material skulle ha kommit till skada.
Övrig verksamhet
Ett av klubbens storprojekt var tillkomsten av hangaren år 1987. Upp till tre flygplan av "normalstorlek" kan inhysas i den. Sedermera har, som sagt, tillkommit ett klubbrum som, liksom ett svalbo hänger under takåsen.
Två stora kulturhistoriskt betydelsefulla restaureringsprojekt har genomförts. Det handlar om två segelflygplan som byggdes och flögs i dåvarande Mariehamns Flygklubbs regi, huvudsakligen på 40-talet. Det ena, ett på 40- och 50-talet mycket populärt grundskolningsplan kallat Harakka snyggades till och, eftersom det var i stort sett intakt hängdes det utan några större uppfräschningar i hangartaket. Det andra var ett betydligt intressantare projekt. Det handlade om en egenkonstruktion som några lokala entusiaster ritade ihop och byggde trots den materialknapphet som rådde under kriget. Alldeles unik kom planets klädsel att bli, nämligen två lager vanligt omslagspapper! Restaureringen bestod huvudsakligen i att ersätta klädseln med ny likadan. I mycket snyggt och tilltalande skick hängdes OH-BAY slutligen i taket i flygterminalens avgångshall.
I och med tillkomsten av klubbrummet blev det också möjligt med olika aktiviteter för att aktivera medlemmarna. Klubben har valt torsdagar till en allmän möteskväll då man kan titta in för att träffa folk och ta en fika. I det sammanhanget skall särskilt framhållas att klubbrummet kanske framför allt tjänar som bas för vår flygsimulator. För 50:- får du, efter en introduktion av simulatorchefen Sven A. Jansson, "flyga" 10 timmar. Kanske du redan har en simulator hemma men det blir ofta mera givande sessioner då man är flere tillsammans och kan kritisera och diskutera varandras prestationer.
Slutligen kan nämnas att ÅFK sedan ett antal år tillbaka är ansluten till den av Röda Korset administrerade Frivilliga Räddningstjänsten. Inom ramen för detta engagemang har klubben haft tillfälle att delta i ett antal efterspaningsövningar, i allmänhet med gott resultat. Till några verkliga uppdrag har vi dock inte kallats. Också för brandspaning har vi vid något enstaka tillfälle anlitats.
------------------------------------
Bengt Hellsten, januari 2008